Whether it's sunshine or stormy, it won't last forever.


Publicerad 2015-01-30 14:06:57
i Allmänt,

Tänker jag tillbaka på årets första månad blir huvudet tomt. Går igenom vecka för vecka och summerar till bland de sämre månaderna jag vart med om... Men sen finns det de där småsakerna som ändå nästan kämpar sig hela vägen upp. De som ändå lämnar den tomma känslan, som är bättre än vilken slags obehagskänsla som helst.
Här är mina plus, mitt i allt annat som just nu känns kaotiskt:
 
- Studentresan är bokad, och nummer två bara en månad senare men till exakt samma ställe är så färdigplanerad  att man nästan kan kalla den bokad.
- De två senaste fredagarna har inneburit fart av alla dess slag men på väldigt olika sätt. Extremt roliga, men just  ikväll känns grillkväll framför en öppen eld med tre favoriter helt rätt♥
- Skolan känns tung, men det går äntligen lite åt rätt håll igen. 
- Magdalenas pappa var uppe på en blixtvisit här i skogen. Det är sjukt hur mycket man kan tycka om en  människa man träffat så lite.
- Mitt sovrum är äntligen klart. (jo vi började i våras hehe)
- Lördagshäng med vänner där vi absolut inte gör någonting alls infinner ett lugn och trivsel i Sandrakroppen och  knoppen.
- Min mamma.
- Framtidsplaner. En vår där det händer saker är vad jag längtar efter!
- Bästisbesöken i samband med sjukgymnastbesöken är något alldeles extra. Längtar redan till nästa vecka.
- Mitt återuppfunna kärlek för apelsinjuice, alltså det låter inte mycket för världen men jag dör för det.
- Studentfirande och allt därtill börjar ta form.

Glöm aldrig att när allt känns som jobbigast så finns det alltid fina saker. Håll hårt om dem, de får dig att stå kvar när stormen dragit förbi.
 
 

If the plan doesn’t work, change the plan but never the goal.


Publicerad 2015-01-15 10:10:16
i Allmänt,

I veckan hade vi mentalträning med världens bästa lag som leddes av världens bästa Krille i spetsen. Vi snackade om visioner, mål och mående. Krille sa en sån där smart grej som bara han kan säga, något i stil med: "En vision är något som ligger långt bort, som grundas på mycket arbete, steg och lite tur. Mål är närme och kan delas upp i lite olika delar, svårghetsgrader och tid. En vision nästan lever man för, men ett mål har en bestämd tidsperiod. Mål är något man också ofta ändrar, lägger åt sidan för en stund eller planerar om...." någonting sånt, och det gick jävlart spikrakavägen in i Sandrahjärnan och satte ord på tankarna jag haft surrande i ett buller utan specifik ton i bakhuvudet. Jag har så gärnat velat peka på dem, förklara dem och förstå dem men jag har inte vetat hur, sen gör Krille återigen en sån där fantastisk grej och bara sätter ord på vad som försiggår. Han känner huvudet mitt bättre än vad jag gör själv typ.
 
Det där med att min vision och mina mål finns kvar är en självklarhet. Men den där acceptansen att man får fokusera på något annat var det jag ville åt. Mitt mål är att träna tio gånger i veckan, egentligen. Mitt mål är att kunna knäböja mitt gamla pb, egentligen. Mitt mål är att ta en internationell medalj i seniorkategorin, egentligen.
Men utgår jag från dagens läge, så varför ska jag lägga all min kraft och fokus på något som är så långt bort just nu? Ett av mina mål är just nu att kunna göra en spark. Ett annat mål är just nu att få träna en uppvärming med laget i framtiden. Ett tredje är att inte ha ont hela tiden, varje dag. Det också just nu. Mitt primära är att må bra.
 
Det jag vill framt till är det intressanta i hur mål kan liksom läggas åt sidan för ett tag, och att det är okej. Saker händer som gör att de primära känns långt borta. Saker händer att bara vardagen, det man aldrig trodde man skulle tappa, känns långt borta. Det jag lärt mig är helt enkelt att ta det i steg. Hacka upp det dag för dag, men ändå se hela veckan på söndagen. En dag var det en vinst att kunna sitta en hel lektion medan en annan kan det handla om ett reltivt "hårt" rehabpass.
 
De primära målen blir annorlunda och uppnåerliga igen, medan mina egentliga absolut finns kvar för att sporra, driva och pusha. Utan dem hade jag haft svårt att ge det lilla extra, som jag tror kommer vara det avgörande i slutet. Motivationen genom taekwondon, laget, klubben och träningen är så viktigt att det inte går dit en till. Mina mål ger allt slit en mening. Detta betyder inte att nu under en period är det okej att prioritera annorlunda, hur det nu kan vara, bara att det kan vara bra. Vila från de "ouppnåeliga" och hitta annat som känns verkligt för stunden. För bäst vill jag fortfarande bli,bäst av alla.
 

Sandra & Magdalena

Sandra Magdalena

Instagram

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela