Ska man kalla det ett misslyckande eller en erfarenhet? I vilket fall så var veckans mål svåruppnått, speciellt när man är på resande fot och det bjuds på födelsedagsfika titt som tätt. 

Det märks att jag inte är van att tänka på det här sättet längre, utan har låtit impulserna styrt alldeles för länge, och jag äter utan att tänka. Impulserna vinner och helt plötsligt har man någonting i munnen. 

 

Det kommer krävas jobb för att bryta ett sånt här mönster, men jag vet att det går att komma tillbaka till en hälsosam relation till mat. Får se den här veckan som första ministeget mot det stora målet. 

 

//

 

It's clear that I'm not used to thinking like this anymore, instead I have let the impulses take over far too long, and I eat without thinking. The impulses win and suddenly you have something in your mouth.

It will require work to break a habit like this, but I know that it is possible to get back to a healthy relationship with food. We'll see this week as the first mini-step towards the big goal.